Yttrande med hänsyn till revidering av SJVFS 2019:15 Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby; Saknr L 80.
Sveriges herpetologiska riksförening (SHR). Maj 2023.
Bakgrund.
Hobbyn att hålla herptiler i fångenskap har funnits i Sverige i över 50 år och under denna tid har det varit både tillåtet och förbjudet att importera dessa djur till Sverige. I olika forum på internet finns det mellan 22 000 och 44 000 medlemmar. På Facebook finns flera olika grupper som har tusentals medlemmar (en vanlig grupp kan ha över 7000 medlemmar och det finns flera stycken grupper). Det anordnas i Sverige årligen flera olika mässor inriktat på herpetologi, i nuläget ca 10 stycken. Den senaste mässan i Stockholm besöktes av över 1800 besökare under fyra timmar.
Sveriges herpetologiska riksförening (SHR) är den största och mest aktiva föreningen gällande herptiler i Sverige idag. SHR anordnar föredragskvällar, symposium, exkursioner i naturen samt läger för intresserade. Detta för att sprida kunskap och intresse om herptiler i natur och terrarium. Medlemmar har bakgrund i allt från myndigheter, djurparker, skolor, forskning och universitet etc. SHR anordnar också mässor och delar av intäkterna som SHR får in från en mässa går alltid till olika bevarandeprojekt för herptiler runt om i världen. De som kommer på en sådan mässa är allt från helt vanliga svenskar och barnfamiljer till inbitna hobbyister och allt däremellan. Hobbyn med herptiler engagerar allt från unga barn till vuxna med ett intresse för djur och natur.
1 kap. 4-7 §. Angående vilka djur som inte får hållas, förmedlas eller säljas för sällskap och hobby eller för att användas som foderdjur.
Positiva listor
Tidigare när förändringar i lagstiftningen kring sällskapsdjur diskuterats har positiva listor nämnts. Detta är något SHR vill lyfta som något mycket negativt ur djurskyddssynpunkt. SHR har bemött detta tidigare och vill igen ta upp de negativa aspekterna en sådan ordning skulle medföra.
Att sköta en herptil behöver inte vara svårare än att sköta en kanin när man har kunskap om arten. Att en herptil skulle var mindre lämplig att hålla i fångenskap för att den är icke-domesticerad är ett påstående som det saknas evidens för och påståendet är en extrem generalisering.
När det kommer till välfärd hos reptiler och amfibier i fångenskap finns det en stor mängd vaga påståenden som florerar men ytterst lite faktiska data att basera dessa påståenden på. Välfärd torde vara något mätbart och evidensbaserat, och dessutom, som utgångspunkt, individbaserat. I nuläget saknas både robusta verktyg för att bedöma välfärden hos reptiler och faktiska studier som mäter detsamma hos reptiler i privata hem. För att kunna styrka påståendet att reptiler och amfibier har en mycket sämre välfärd än andra sällskapsdjur behövs jämförbara studier, vilket alltså i nuläget inte existerar. SHR ställer sig ytterst tveksamma till alla påståenden kring den dåliga välfärden hos reptiler och amfibier som inte kan backas upp av tydliga data. Vår uppfattning är att välfärden hos herptiler i fångenskap i Sverige generellt är god. Vår åsikt är att man alltid bör sträva efter att öka välfärden hos de djur vi håller i våra hem, oavsett vilken slags djur det är och oavsett hur lätt eller svårt det är att mäta välfärden hos dem. SHR anser dock att bästa sättet att arbeta för en ökad välfärd hos herptiler i Sverige är genom att öka kunskapsnivån hos såväl myndigheter som butiker och djurägare. SHR deltar gärna i en satsning för att öka kunskap och medvetenhet om herptiler, både av våra vilda arter samt de som finns i fångenskap i Sverige.
Man kan ibland läsa att det är vanligt att reptiler (även de mer vanligt förekommande arterna) drabbas av olika bristsjukdomar på grund av felaktig skötsel och levnadsmiljö, felaktigt foder eller dålig hygien. Detta argument är mycket konstigt. Alla djurarter skulle få sjukdomar om de fick felaktig skötsel, felaktig levnadsmiljö, felaktigt foder eller dålig hygien. Det gäller inte bara reptiler. Nyckeln till god skötsel är kunskap. Och här är reptiler på inget sätt mindre lämpliga än andra sällskapsdjur.
Enligt en studie i Tyskland (https://www.zzf.de/marktdaten/heimtiere-in-deutschland) fick 90% av nyblivna ägare av en herptil fullgod information angående deras djurs skötsel innan de införskaffade det. Detta gällde både om de köpte djuret privat och i en djuraffär. Enligt det tyska jordbruksverket fanns det ingen substans i påståendet att ägare av terrariedjur skulle ha mindre kunskaper om sina djur jämfört med ägare av andra djurarter som hålls i fångenskap (https://exopet-studie.de/). Liknande undersökningar har inte gjorts i Sverige, men man kan anta att det skulle visa samma resultat. Det ska också tilläggas att information aldrig varit mer lättillgänglig. Med internets framfart har det aldrig varit enklare att hitta både skötselinformation och information om djurens biologi samt leverne i det vilda med bara några få knapptryck.
SHR anser att införandet av en positiv lista, tvärtom dess goda syfte i att stärka djurskyddet, i praktiken försvagar det. Anledningarna till detta är att vi idag redan har regler som stärkt djurskyddet och bidragit till en sund hållning. En övergång till ett system med förbud, snarare än kontroll, riskerar att driva på en svart marknad som inte kommer att vara djuren till gagn.
I Sverige har vi ett förbud mot att inneha viltfångade djur. Detta har i sin tur drivit på en utveckling att föda upp djur i fångenskap. Detta har fått följden att den illegala handeln med djur från det vilda har minskat, vilket i djurskyddssynpunkt är mycket positivt. Innan Sverige gick med i EU fanns ett förbud mot att importera reptiler till Sverige. Detta stoppade inte importen utan fick som effekt att smugglingen ökade. Djursmuggling skedde ofta under former som innebar ett stort lidande för många djur.
När det gäller att skydda hotade arter finns det redan internationella och nationella begränsningar och regleringar gällande vilka arter man får handla med som privatperson. Dessa bygger på principen av en negativ lista. SHR anser att dessa regler är tillräckliga för att skydda hotade arter (om de efterföljs). Om inte annat så kommer en positiv lista inte tillföra något i form av artskydd.
Idag är ordningen att ansvarig myndighet har till uppgift att förbjuda djurhållning av exempelvis vissa exotiska arter. Detta regleras i djurskyddslagen från 2018 (2 kap. 2§). Där står att regering eller myndigheter får meddela förbud mot viss djurhållning för att tillgodose vissa krav, såsom att djur ska hållas och skötas i en god miljö så att de kan utföra sina naturliga beteenden etc. Dock kan man inte stödja sig på denna lag för att införa en positiv lista gällande sällskapsdjur. Detta eftersom det tydligt regleras i föreskrifterna (bl.a. just L80) hur man ska ta hand om sällskapsdjur för att uppnå de av lagen satta kraven. Denna föreskrift är utformad för att täcka en stor mängd arter. I föreskriften nämns specifikt mer än 550 arter och vilka krav på miljö etc. de har för att uppfylla djurskyddslagens krav. Följer man dessa föreskrifter så är det den kontrollerande myndighetens (Länsstyrelsens och Jordbruksverkets) åsikt att djuren sköts på ett bra sätt och djurets krav enligt djurskyddslagen efterlevs. Det finns alltså inte fog för att förbjuda herptiler baserat på djurskyddslagen 2 kap, § 2. Detta av den enkla anledningen att man kan sköta herptiler på ett sätt som uppfyller kraven som nämns djurskyddslagen 2 kap, § 2.
Många av de grod- och kräldjur som framgångsrikt hålls och föds upp i fångenskap lever kryptiska liv. Det kan till exempel röra sig om arter som är nattaktiva, lever i svårtillgängliga naturliga områden eller gräver ner sig under jord och förna. Det är förhållandevis lite, och dyr, forskning som bedrivs på många av dessa arter. Trots att flera av dessa arter hotas av utrotning, i första hand på grund av miljöförändringar, är det få djurparker som lägger resurser på små och färglösa arter som sällan visar sig för besökare. Intresset för dessa arter är främst begränsat till ett fåtal entusiaster, inte sällan med en tillhörande yrkesbana inom området – som till exempel biolog, forskare, djurvårdare eller naturvårdsarbete. Skulle möjligheten för privatpersoner att hålla dessa djur försvinna skulle också otroligt mycket kunskap försvinna. Och dessutom skulle mycket kunskap aldrig uppstå.
I många fall kommer en stor del av den samlade kunskapen om dessa djur från just dessa privata entusiaster som fått möjlighet att studera djuren i fångenskap. Det finns flera exempel på arter som förekommer i högre antal i terrarier än i naturen efter att ha fötts upp av privatpersoner runt om i världen i många generationer och kunskapen om deras krav för att trivas har spridits vidare. Det finns också exempel på samarbeten mellan privatpersoner och vetenskapliga institutioner där privatpersoner bidrar med mycket kunskap om djur som annars inte skulle finnas. Det hade varit väldigt olyckligt att begränsa möjligheterna till att lära sig mer om dessa djur genom att begränsa vilka arter som får hållas eller att överlåta det till butiker som har ett ekonomiskt intresse i att inte sprida sådan kunskap vidare.
Att förbjuda viss djurhållning skulle ha effekt på återväxten inom yrken kopplade till biologi, natur och miljö. Många är de forskare, veterinärer, lärare, biologer och miljöarbetare som en gång börjat med att ha en ödla eller en groda i terrarium. Skulle denna möjlighet tas bort är det högst troligt att många barn och ungdomar aldrig kommer att upptäcka denna fantastiska värld och kanske i slutändan en karriärbana för några riktigt inbitna. Det i sin tur är kontraproduktivt till kunskap och utbildning. Att ta bort möjligheten för barn att intressera sig för djur och natur kan inte vara önskvärt eller rimligt. Det pedagogiska värdet är så högt att det inte kan förringas, än mindre förbjudas.
En annan risk är att en positiv lista kommer att sakna djurarter som lämpar sig för många familjers levnadssituationer. Ett terrarium med skymningsaktiva arter kanske passar bra för de som har heltidsjobb med lång restid till jobbet. Eller en upptagen barnfamilj med en begränsad boyta. För den familj där det finns pälsdjursallergiker så är herptiler ett utmärkt val av sällskapsdjur. Risken med att förbjuda arter kan bli att dessa hushåll skaffar sig djur från den positiva listan som egentligen inte passar dem, såsom hundar eller katter. Om personer skaffar djur utifrån en begränsad lista över vad som är lagligt, och inte utgår från genuint intresse, så ökar risken för att djur utsätts för misskötsel. Införandet av en positiv lista skulle helt enkelt begränsa människors frihet att välja ett sällskapsdjur som passar dem. Hittills finns det inga bevis för att införandet av en positiv lista skulle främja djurskyddet. SHR ifrågasätter därför om åtgärden skulle vara proportionerlig och motivera ett så stort intrång i människors frihet.
SHR anser utifrån ovan resonemang att nattaktiva djur inte bör förbjudas. Ett sådant förbud skulle bli problematiskt på flera olika vis. Först måste det motiveras varför just nattaktiva djur är olämpliga att hålla för allmänheten. Vad är det som gör att man inte kan främja just nattaktiva djurs välfärd? Olika nattaktiva djur har olika beteenden på precis som olika dagaktiva djur har olika beteenden. Dessa beteenden kan främjas oavsett vilken period på dygnet den aktuella arten är aktiv på. Nattaktiva djur är ingen etologiskt homogen grupp.
Sen måste termen “nattaktiva djur” definieras, och då stöter man på problem. Många djur är både nattlevande samt daglevande. I vissa fall varierar det med årstid. Vissa arter är skymningsaktiva eller gryningsaktiva. Var dras gränsen mellan skymning/gryning och natt gällande ett djurs aktivitetsmönster?
Att förbjuda privatpersoner att äga nattaktiva djur skulle påverka ett stort antal djur: Möss, råttor, hamstrar, kaniner, katter etc. Dessa arter kan ses som natt- eller skymningsaktiva (eller en blandning mellan natt- och daglevande). SHR kan inte se poängen med en sådan ordning. Vad är vinsten? Var finns problemet? Nattaktiva djur bör vara tillåtna precis som dagaktiva djur
Ibland lyfts även argument om att herptiler skulle sprida zoonoser och därför vara olämpliga i privata hem. Naturligtvis finns det sjukdomar som kan smitta från herptiler till människor, inte minst salmonella som finns i många reptilers tarmflora. Det är dock uppenbart för envar som har någon inblick i sjukdomslära att det faktum att herptiler är växelvarma djur drastiskt minskar antalet av potentiella zoonoser de skulle kunna sprida till människor. Förekomsten av salmonella kan inte heller anses som ett stort problem i vårt moderna samhälle då den endast kräver en god handhygien – vilket borde vara en självklarhet vid hantering av alla slags djur. Att herptiler skulle utgöra någon form av risk för folkhälsan i Sverige är ett tämligen långsökt argument.
Till sist måste det finnas en princip om att alla djurgrupper behandlas likvärdigt utifrån samma premisser. Om ett argument används mot herptiler måste samma argument gälla andra djurslag som hålls av människan.
Det nämns ibland att herptiler kan orsaka skador på naturvärden för stora ekonomiska belopp. Katter orsakar också stora skador på naturvärden genom att de jagar och tar livet av ett stort antal smådjur i den svenska naturen varje år. Mer så än herptiler.
Det nämns ibland att vissa herptiler (krokodildjur) är för stora för att kunna hållas i fångenskap. De är helt enkelt för utrymmeskrävande. Hästar är än större och (sett till lagstiftningen) än mer utrymmeskrävande. Privatpersoner äger ändå hästar.
Det nämns att reptiler utvecklar stereotypa beteenden, och därför inte bör hållas av gemene man. Alla djur kan utveckla stereotypa beteenden, och dessutom finns det andra djur som hålls av människan som utvecklar detta i betydligt högre grad än reptiler. Det finns inga vetenskapliga belägg för att reptiler skulle utmärka sig här.
Det nämns ibland att reptiler skulle sprida zoonoser. Som redan klargjorts finns inga belägg för att de skulle sprida mer zoonoser än andra sällskapsdjur.
Positiv lista och proportionalitetsprincipen.
En myndighet ska inte använda sig av mer ingripande åtgärder än vad som krävs med hänsyn till ändamålet. En åtgärd skall alltså bara vidtas om skälen för åtgärden uppväger det besvär som åtgärden innebär för den som drabbas. Med andra ord är det inte proportionerligt att sätta in en åtgärd om det redan finns mindre ingripande åtgärder som syftar till att uppnå samma mål.
Konsekvenserna av en positiv lista måste alltså sättas i proportion till vad man vill uppnå. Det som oftast brukar nämnas som skäl med en positiv lista är nedan punkter:
- Förhindra illegal handel med (hotade) djur.
- Förhindra att djur lider i fångenskap.
- Påstådda svårigheter att sköta vissa djur.
- Bristande kunskap hos veterinärer och annan myndighetspersonal.
Gör man en intresseavvägning mellan skälen att åtgärda ovan punkter och vinsten med att gemene man ska få hålla sällskapsdjur så är det enligt SHR så att det inte är förenligt med proportionalitetsprincipen att införa en positiv lista eller att utöka den befintliga negativa listan. Skälen listas nedan.
Förhindra illegal handel med (hotade) djur. När det gäller handel med hotade djur finns redan en mängd lagstiftning som syftar till att reglera och förhindra illegal handel med djur. Både nationellt och internationellt. Det handlar om Cites, RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 338/97, artskyddsförordningen etc. Det ska också poängteras att vildfångade reptiler och amfibier är olagliga att hålla i Sverige. Den handel som SHR vill se kvar är alltså en handel med fångenskapsuppfödda djur, som inte påverkar de hotade bestånden i det vilda. Många av de rapporter som skrivits angående negativa aspekter av djurhandel adresserar just problemet med vildfångade djur. Dessa rapporter är inte applicerbara på svenska förhållanden av uppenbara skäl. Att förbjuda vissa djur som sällskapsdjur är med andra ord inte proportionellt till syftet att förhindra illegal handel med hotade djur.. Detta eftersom det redan finns lagstiftning som reglerar handel med hotade djur.
Påstådda svårigheter att sköta vissa djur (till exempel svårigheter att tillhandahålla en för djuren god miljö). När det gäller skötsel samt lagstiftning hur man ska tillhandahålla en god miljö för exotiska djur så finns i nuvarande föreskrift; SJVFS 2019:15 Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby; saknummer L80, detaljerade specifikationer för mer än 500 djurarter (av främst reptiler och amfibier). Här finns riktlinjer för allt från djurens klimatkrav, temperatur, fuktighet, hur djuret ska beredas vatten, hur utrymmen ska inredas, storlek på utrymmen och mycket mer. Dessutom finns det detaljerade riktlinjer på vilken information som djurägare ska få när de köper ett djur. Eftersom det i dagsläget finns detaljerad och tydlig lagstiftning om hur man ska sköta sällskapsdjur skulle ett förbud som har som bakgrund att det är svårt att sköta djuren inte vara proportionell till de konsekvenser som drabbar enskilda djurhållare. Det finns redan lagstiftat hur de ska skötas samt hur man tillhandahåller en god miljö. Det behövs inte mer ingripande åtgärder.
Förhindra att djur lider i fångenskap. Det finns redan lagstiftning om att djur i fångenskap inte ska få lida. Främst i djurskyddslagen. Ett förbud mot att inneha vissa arter på basis av att de kan utsättas för lidande kan inte anses proportionellt till de stora konsekvenserna ett förbud skulle innebära för enskilda djurhållare. Speciellt då det redan är olagligt att utsätta djur för lidande. Det behövs inte mer ingripande åtgärder.
Bristande kunskap hos veterinärer och annan myndighetspersonal. Att det skulle finnas bristande kunskap hos landets veterinärer kan ha varit sant för 10-20 år sedan, men idag är situationen annorlunda. I Sveriges största forum för terrariedjur delas tips och erfarenheter om veterinärer som kan behandla herptiler. Där nämns kliniker och djursjukhus från Sundsvall i norr till Lomma i söder. I storstäderna finns ofta flera alternativ att välja mellan. Att det ibland kan saknas en specialiserad veterinär för exakt den åkomma som ditt djur har är inte bara ett problem för exotiska djur. Även domesticerade djur som hästar och hundar kan ibland få åka långt, uppemot 30 mil, för att få specialistsjukvård. Det är inget ovanligt. Man kan med fog anta att de herptiler som veterinärer kommer i kontakt med är de vanligaste arterna. De arter som har mer specialiserade krav innehas nästan alltid av experter med god kunskap som mycket sällan behöver uppsöka veterinär. Att förbjuda vissa djur mot denna bakgrund är enligt SHR inte proportionerligt med syftet man vill uppnå. Detta då det finns veterinärvård att få för exotiska djur på samma premisser som alla sällskapsdjur.
När det gäller myndighetspersoner och svårigheter att kontrollera vissa sällskapsdjur så finns det tydliga protokoll och mallar som myndighetspersoner ska följa vid inspektion. Dessa är i sin tur baserade på föreskrifter, bl.a. L80. Följer man dessa tordes det inte finnas några svårigheter för utbildad djurskyddspersonal att utföra myndighetskontroller. Det är av större vikt att nu utforma L80 så det blir tydligt och enkelt att följa. Om riktlinjer är enkla att förstå samt att följa så kommer folk också att uppnå riktlinjernas syfte, samtidigt som det blir enkelt att inspektera.
Sammanfattningsvis kan åtgärden att förbjuda vissa djurarter inte anses proportionerligt till den inskränkning det får för den personliga friheten. Detta eftersom det redan finns rutiner, riktlinjer och lagstiftning för att uppnå alla de syften som en positiv lista är tänkt att uppnå. Då en positiv lista (eller utökandet av den befintliga negativa listan) skulle få enorma konsekvenser för väldigt många djurhållare blir det ingen balans mellan mål och medel.
Avslutningsvis så kan man konstatera att när det tidigare kommit riksdagsmotioner på att förbjuda viss djurhållning (ofta rörande herptiler) så har dessa avslagits på goda grunder. Nedan finns länkar samt citat från avslagen.
“Majoriteten av de ormar som hålls av privatpersoner i Sverige är uppfödda i landet”.
“I jämförelse med annan djurhållning är det mycket sällsynt att människor blir skadade av ormar”.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svar-pa-skriftlig-fraga/import-av-giftiga-ormar_GO121516
“Det är ytterst ovanligt att människor skadas av ormar”
“Riksdagen avslår motioner … om behovet av nationella regler för hållande av ormar och andra giftiga djur”.
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/arende/betankande/djurskydd_H101MJU10/html
“Det kan noteras att Jordbruksverket tidigare bedömt att de flesta giftormar i privat ägo torde stamma från avel inom landet och inte införsel”
https://data.riksdagen.se/fil/2D5D2550-F92D-424A-9B72-F04FD2E36C67
2 kap. 11 §. Definition av större omfattning, yrkesmässig handel etc.
SHR anser att man kan behöva se över definitionen av begreppen “yrkesmässigt eller i större omfattning driver handel med djur”. Detta regleras förvisso mestadels i L120 samt djurskyddslagstiftningen, men nämns även i L80 kap 2, 1 §.
SHR anser att det inte är antal djur eller antal utrymmen, eller hur många djur man avlar eller säljer per år, som ska avgöra om man bedriver en yrkesmässig och tillståndspliktig verksamhet i större omfattning. För att illustrera hur svårt det blir med dessa gränsdragningar så kan man konstatera att många herptiler kan få uppemot 50 avkommor. Man kan alltså helt plötsligt gå från två till 52 djur. Detta bör enligt SHR inte leda till att det ska ses som att man är yrkesmässig, eller att man håller djur i större omfattning. Även om man som privatperson väljer att avyttra dessa avkommor. Enligt SHR blir det orimligt att man blir tillståndspliktig för att man tar en kull på sina djur.
Hur bör man formulera sig då? Hur ska en verksamhet som är tillståndspliktig definieras? SHR anser att detta är en svår fråga men en grund måste vara att det handlar om när exemplar införskaffas enbart för att säljas vidare. SHR har tidigare kommit med ett förslag som lyder:
… verksamhet där det primära syftet är att systematisk köpa, avla och sälja djur i ekonomiskt vinstsyfte, och där exemplar systematiskt och i enda syfte köps in eller avlas för att säljas vidare, och där det är skäligt att anta att verksamhetens mål primärt inte syftar till att hålla djur för personligt och rekreationellt syfte.
På detta vis kan man separera hobbyhållare från djurhandlare. Och därmed underlätta för de privatpersoner som vill hålla djur och även avla på dem. SHR anser att det är viktigt att gynna privata uppfödare, snarare än att försvåra. Detta då inhemsk privat uppfödning av djur minskar import från utlandet
11 kap. Angående glasögonkajmaner i L80.
I nuvarande L80 finns inga andra krokodildjur än glasögonkajman med. Detta innebär att om du har andra krokodildjur än glasögonkajman så måste du titta i L108.
Detta blir olyckligt eftersom andra krokodildjur är vanligare än just glasögonkajman i fångenskap. Tex dvärpansarkajman (Paleosuchus palpebrosus).
En bättre ordning vore att istället för att använda begreppet glasögonkajman i L80, så byter man ut det mot krokodildjur. Och definitionerna definierar det som ordningen Crocodilia.
I bilaga 1:8 utökar man också måttangivelserna till större storlek än 100 cm.
Bilaga 1:8, 2:2, 2:3. Angående storlekskrav samt måttangivelser för vissa djur i bilagorna.
När det gäller vissa djurgrupper, såsom vattensköldpaddor, ödlor och glasögonkajmaner, så slutar måtten för deras storlek i bilagorna vid en viss gräns. För vattensköldpaddor vid tex 40 cm, och för ödlor vid 200 cm.
En bättre ordning vore att dessa djurgruppers mått stod på samma sätt som tex ormar, eller amfibier. Alltså att sista rutan i tabellen anger en storlek “mer än … ”.
Se till exempel ormar i bilaga 1:5. Där står det i sista raden “mer än 175 cm”. Något liknande vore bra även till ödlor, kajmaner samt vattenlevande sköldpaddor.
4 kap. 3 §. Angående avel på abnormiteter.
På senare år har avel på vissa abnormiteter blivit vanligare. Som till exempel att avla på reptiler som saknar fjäll. SHR ser att detta på något vis bör begränsas. Att avla bort så grundläggande fysiska förutsättningar som fjäll kan högst troligtvis vara negativt för reptilen.
SHR vill inte se en utveckling, likt den hos hundar och katter, där man avlar på fysiska egenskaper som ger en sämre djurvälfärd. Om detta kan stoppas redan nu med reglering vore det önskvärt.
Allmänna råd till 9 kap. 15 § och allmänna råd till 10 kap. 12 §. Angående UVB-ljus.
Det allmänna råd i 9 kap. 15 § som gäller UVB-ljus till ödlor kan upphöjas från råd till tvingande. Ordet “bör” kan bytas ut till “ska”. Detta då UVB-ljus med fog anses vara livsviktigt för vissa ödlor.
Detta gäller även de allmänna råd till 10 kap. 12 § (sköldpaddor).
Sveriges Herpetologiska Riksförening (SHR). Maj 2023.
Lämna ett svar