Nya L80 – hur gick det till, och vilka stod bakom allt?

Den 12 mars 2025 gick Jordbruksverkets förslag till nya regler för hållande av djur för sällskap och hobby (L80) ut på remiss. Kort efter det drogs förslaget tillbaka på grund av stora protester från allmänheten och olika intresseföreningar. Hur gick det till när detta kritiserade förslag togs fram? Vilka organisationer och personer arbetade fram förslaget, och vilka kopplingar fanns det mellan dem. Vilket vetenskapligt underlag har funnits, och hur kom det att påverka det färdiga förslaget?

Starten.

Det var Jordbruksverket som beslutade att revidera reglerna för hållande av djur för sällskap och hobby (L80). Jordbruksverket utsåg en samrådsgrupp för att vara ett stöd i arbetet med att ta fram det nya förslaget.

Medlemmar i denna grupp var:

Nationellt centrum för djurvälfärd (SCAW)
Djurskyddet Sverige
Zoobranschens riksförbund
Djurens rätt
Svenska Djurparksföreningen
Blå Stjärnans Djursjukhus.
Länsstyrelserna

Inga djurslagsinriktade föreningar var med i samrådsgruppen (exempelvis Sveriges akvarieföreningars riksförbund (Sarf) , Sveriges herpetologiska riksförening (SHR) eller andra liknande föreningar). Detta motiverade Jordbruksverket med att: L80 omfattar så många olika typer av djurslag har vi valt att inte ta med föreningar inriktade på olika djurslag i samrådsgruppen utifrån att gruppen då skulle bli väldigt stor utan representanterna i samrådsgruppen kommer från mer övergripande organisationer (från ett mail 21 mars 2023).

Medlemmarna i denna samrådsgrupp skrev yttranden där de kom med åsikter om hur nya L80 skulle utformas. Jordbruksverket och samrådsgruppen hade också återkommande möten där de diskuterade olika kapitel av gamla L80. Efter varje sådant möte så sammanställde två personer på Jordbruksverket synpunkterna som tagits upp, tog ställning till dem, och formulerade ett första utkast till den version av ny föreskrift som så småningom gick ut på remiss (från ett mail 27 april 2023). Samrådsgruppen hade med andra ord ett stort inflytande på de nya reglerna.

Dessutom fick ett vetenskapligt råd i uppdrag att inkomma med rapporter och yttranden i syfte att sammanställa vetenskapligt underlag gällande utrymmesbehov för sällskapsfåglar, tamillrar, gnagare, kaniner, ormar, ödlor, sköldpaddor, groddjur och fiskar. I det vetenskapliga rådet satt mest folk från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) men olika professioner och personer såsom veterinärer, representanter från djurparksföreningen, forskare etc, har jobbat med de yttranden som låg till vetenskaplig grund för arbetet med L80.

Det vetenskapliga rådet hade som specifikt uppdrag att ”redogöra för vad tillgänglig forskning säger om hur stor yta djuren behöver för att röra sig obehindrat och uppfylla djurskyddslagens krav på att utföra beteenden de är starkt motiverade för”. Detta på uppdrag av Jordbruksverket. Uppdraget delades upp i flera underuppdrag baserat på olika grupper av djurslag – sällskapsfåglar, kaniner, gnagare och tamiller, herptiler (reptiler och groddjur) samt fiskar.

Det vetenskapliga rådet skrev även ett yttrande om leddjurs förmåga att känna smärta och uppleva lidande (Rapporter från SLUs vetenskapliga råd för djurskydd, 2023:4). Även detta på uppdrag av Jordbruksverket.

SHR:s roll i arbetet innan remissen.

SHR blev inte tillfrågade att medverka i utformandet av förslaget till ny L80. Förvisso var SHR med på listan över remissinstanser, men först efter att förslaget var lagt. SHR tog dock på eget initiativ kontakt med Jordbruksverket i mars 2023, för att försöka påverka och få fram föreningens åsikter. SHR ville vara med i samrådsgruppen, men fick nej av Jordbruksverket med motiveringen att gruppen då skulle bli för stor. Dock fick SHR ett möte med Jordbruksverket i augusti 2023. På det mötet diskuterades bland annat att krokodildjur skulle komma att förbjudas. Ett av skälen för det för det var att det enligt Jordbruksverket inte fanns möjlighet att erbjuda krokodildjur veterinärvård. SHR sa under detta möte att det fanns veterinärer som kan behandla dessa djur. Jordbruksverket bad då SHR om en redogörelse av vilka veterinärer som tar emot privatpersoners krokodildjur för behandling och/eller avlivning i Sverige. 24 timmar senare presenterade SHR en lista på sammanlagt nio kliniker eller djursjukhus, från Skåne i söder upp till Sundsvall i norr, som var villiga att ta emot krokodildjur. Det hela slutade med att krokodildjur förbjöds ändå.

Förutom detta möte skickade SHR in flera olika yttranden till Jordbruksverket. Bland annat ett generellt hållet yttrande om själva revideringen av L80 (som motvikt till de olika åsikterna som kommit fram i samrådsgruppen, det var mycket som var negativt om herptiler där), men också mer specifika yttranden om bland annat UVB-ljus, vattenkvalitet etc. SHR skickade också in ett yttrande angående det vetenskapliga rådets yttrande. Detta för att ge en annan, mer positiv bild, av hållning av herptiler än vad det vetenskapliga rådet gett till Jordbruksverket (det var mycket negativt om herptiler där också).

Jordbruksverket skriver nu på sin hemsida (läst 260522) att “samrådsmöten har hållits med intresseorganisationer så som … Sveriges Herpetologiska Riksförening ” samt att “skriftliga synpunkter har kommit in från Sveriges Herpetologiska Riksförening”. Jordbruksverket får det med andra ord att låta som att de har haft dialog med SHR i arbetet med L80. Det är med bakgrunden ovan en sanning med modifikation. Jordbruksverket sökte aldrig SHR eller efterfrågade aktivt SHRs åsikter. Det var SHR som tog kontakt med SJV. SHR tvingade mer eller mindre på Jordbruksverket dess åsikter. Och i slutändan lyssnade jordbruksverket ändå inte på de fakta som SHR påvisade. Detta blir extra tydligt gällande frågan om det finns veterinärer som kan ta hand om krokodildjur. SHR visade att Jordbruksverkets antagande inte stämde. Jordbruksverket förbjöd krokodildjur i alla fall. Andra föreningar som nämns av Jordbruksverket som samarbetspartners har samma upplevelse av dessa samrådsmöten.

SHR blev efter att de på eget initiativ kontaktat SCAW inbjudna till möte med SCAW, vilket SHR tackade ja till. Dock blev det mötet inställt på grund av hög arbetsbelastning hos SCAW. De skulle återkomma med en ny tid, något de sen aldrig gjorde.

Vad tycker de olika organisationerna i samrådsgruppen?

Flera av organisationerna i samrådsgruppen uttrycker sig positivt till så kallade positiva listor i sina yttranden. En positiv lista är en lista på djur som är tillåtna att hålla, resten är förbjudna. Detta ska jämföras med hur det är idag då vi har en negativ lista, det vill säga en lista över djur man inte får ha, resten är tillåtna. I praktiken skulle en positiv lista verka otroligt begränsande för vilka djur man kan hålla som privatperson. Säg att kanske 10-20 av de vanligaste djuren hamnar på en positiv lista. Resten blir alltså förbjudna att hålla.

SCAW är en centrumbildning vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) som arbetar med frågor om djurvälfärd. Enligt deras hemsida ska de sprida kunskap och erbjuda vidareutbildning baserat på forskning och vetenskap. De var med i samrådsgruppen som arbetade med nya L80. SCAW skriver att de föredrar en positiv lista framför en negativ lista. SCAW föreslog också en utökning av den negativa listan. SCAW skriver att “fler djurarter än de som listas som inte alltid är lämpade som hobby/sällskapsdjur … kunskapen om djurens behov är ytterst begränsad och där det kan föreligga stora svårigheter i att tillhandahålla en för djuren god miljö”. SCAW skriver också att “en hel del av de exotiska djurslagen har speciella behov och är inte generalister på samma sätt som t ex. hundar, katter, och tyvärr ser många veterinärer ute på kliniker hel del fysiska och mentala problem med flera olika djurarter baserat på otillräcklig kunskap om djurslagen eller att det helt enkelt är väldigt svårt att tillhandahålla en för djuren god miljö (fysisk såväl som social) etc. Därav anser vi att vissa djurslag inte bör hållas av människa”. SCAW nämner specifikt att krokodildjur inte bör få hållas av privatpersoner. Det ska tilläggas att SCAW i mail skriver att de är medvetna om att Jordbruksverket anser att de inte har mandat att besluta om detta. Så även om SCAW är för en positiv lista, så är det ingen väg de anser vara möjlig just nu. En sak som är väldigt noterbar är att SCAW ofta skriver i sitt yttrande om herptiler att de vill invänta det vetenskapliga rådets åsikter innan de själva skriver vad de tycker. Det kommer spela roll i slutändan.

Djurens rätt är också med i samrådsgruppen. De skriver att de vill se en positiv lista på vilka djur som får hållas av privatpersoner utan tillstånd. Djurens rätt skriver i mail att “på en positiv lista ska enbart de arter finnas med som under lång tid kunnat hållas i fångenskap utan stora välfärdsproblem och därmed också domesticerats. Exakt hur en sådan ska utformas har inte vi utrett” Men de nämner i samma mail att groddjur bör förbjudas så snart som möjligt då “de har komplexa behov av foder och har mycket känslig hud – de kan i princip inte hanteras”. De förtydligar också att “reptiler anser vi inte heller är domesticerade i tillräcklig grad”. Samtidigt skriver djurens rätt i mail att en positiv lista inte ser ut att bli av inom en snar framtid, och de därför vill att fler arter och djurgrupper ska läggas till den negativa listan (och därmed att fler arter blir förbjudna att hålla) . De avslutar med att säga “i framtiden bör inte exotiska djur hållas i fångenskap alls. Arbete pågår”.

Det ska noteras att djurens rätt i sitt remissvar till SJV angående L80 om ödlor skriver “Finns det arter som är över 200 cm?” (SIC). Detta om något visar att organisationen inte riktigt besitter de kunskaper som kanske kan avkrävas för att diskutera lagstiftning kring dessa djur.

Djurskyddet Sverige skriver att det ser “ett behov av en positiv lista för djur som ska få hållas av privatpersoner i Sverige”. De menar att det är för komplicerat för gemene man att hålla icke-domesticerade, exotiska djur. I mail skriver djurskyddet att de inte kommer ha något detaljerat ställningstagande angående vilka djur som ska ingå i en sådan lista. Men i en rapport från djurskyddet som heter “TÄNK POSITIVT! En rapport om problemet med exotiska sällskapsdjur och förslag om införandet av en positiv lista” skriver djurskyddet att det är “vanligt att reptiler (även de mer vanligt förekommande arterna) drabbas av olika bristsjukdomar på grund av felaktig skötsel och levnadsmiljö, felaktigt foder, eller dålig hygien”. Rapporten framhåller mycket om vad djurskyddet anser vara svårigheter med att hålla just reptiler, samt att det inte finns tillräckligt god veterinärvård för dessa djur. Djurskyddet vill dock inte uttala sig om de vill ha herptiler på en positiv lista eller inte.

Det ska också poängteras att djurskyddet i ett yttrande skriver om glasögonkajmaner i gamla l80 att “det finns även risk att djuret växer och då blir över en meter och då bryter ägaren mot reglerna och har ett djur som måste omplaceras eller avlivas.” Detta visar att djurskyddet inte förstått L80, och de verkar omedvetna om att när en glasögonkajman blir över en meter så gäller 6§ i 1 kap. Trots att det tydligt står i paragrafen de kommenterar.

Vad tycker det vetenskapliga rådet?

Det vetenskapliga rådet består av mestadels personer från Sveriges lantbruksuniversitet. De har skrivit en rapport som expertgruppens medlemmar varit med och utarbetat. Bland dessa medlemmar finns även veterinärer, professorer, zoologer etc. Rapporten bygger på det yttrande som SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd har sammanställt på uppdrag av Jordbruksverket efter en önskan om att det vetenskapliga rådet ska ”redogöra för vad tillgänglig forskning säger om hur stor yta djuren behöver för att röra sig obehindrat och uppfylla djurskyddslagens krav på att utföra beteenden de är starkt motiverade för”.

Även det vetenskapliga rådet vill se en positiv lista. De skriver i rapporten att “för icke-domesticerade djur bör myndigheten överväga att skapa en positiv lista över vilka djurslag som får hållas för sällskap och hobby”. Specifikt vilka djur som ska vara tillåtna nämns ej, men rådet skriver att “en sådan lista skulle omfatta djur där risken för dålig djurvälfärd bedöms vara stor på grund av stress kopplat till påträngande mänsklig närvaro, bristande kunskaper om djurens behov och bristande möjligheter till veterinärvård”.

Rådet skriver att man ska använda sig av “olika indikatorer på djurvälfärd”. Men att det för vissa djurslag “finns uppenbara brister vad gäller lämpliga kriterier för djurvälfärd”. Rådet skriver då att “myndigheten behöver ta ställning till om sådana djurslag alls ska få hållas för sällskap och hobby”. Rådet avslutar med att skriva om herptiler och att “det finns relativt lite kunskap om herptilers beteenderepertoar och hur deras beteenden kan användas för att bedöma deras välfärd”

Rådet skriver vidare att “… kaniner, marsvin, tamråttor och undulater anses vara domesticerade och kan vara mycket tama och vana vid att bli hanterade, medan detta inte nödvändigtvis gäller för exempelvis herptiler”. och att “Myndigheterna kan därför behöva ta dessa aspekter i beaktande vid bedömningen av vilka djurslag som rent djurskyddsmässigt är lämpliga att alls hålla för sällskap och hobby i privata hem eller motsvarande”.

Man kan här följa en tydlig linje.

Rådet vill ha en positiv lista
Rådet vill förbjuda djur där risken för dålig djurvälfärd bedöms vara stor.
Rådet anser att man ska använda “olika indikatorer” för att bedöma djurvälfärd.
För vissa djurslag “finns uppenbara brister vad gäller lämpliga kriterier för djurvälfärd”.
Rådet skriver då att “myndigheten behöver ta ställning till om sådana djurslag alls ska få hållas för sällskap och hobby.
Rådet skriver att “det finns relativt lite kunskap om herptilers beteenderepertoar och hur deras beteenden kan användas för att bedöma deras välfärd”

På så vis blir det uppenbart att rådet anser att herptiler inte är ett djur som ska få hållas för sällskap och hobby. Man kan ju inte bedöma deras välfärd, och då bör de inte hållas.

Det måste här tilläggas att de tre personer som står i rapporten som expertgruppens medlemmar angående herptiler tagit avstånd från rådets rapport. De skriver i ett eget yttrande bland annat att de:

… emotsätter vi oss starkt rekommendationen om att införa begränsningar för vissa herptilarter, baserat på en upplevd brist på vetenskapligt stöd.

Argumenten som framförs bygger på antaganden …

Det är för oss svårt att förstå att rådet har dragit sådana generella slutsatser utifrån den tillgängliga forskningen som vi presenterat i yttrandet.

Det finns, oss veterligen, inte heller några publicerade rapporter som direkt visar att positiva eller negativa listor faktiskt leder till en ökad djurvälfärd.

Matning av levande insekter.

I förslaget om ny L80 finns det en paragraf som säger: Djur får inte utfodras med levande ryggradsdjur eller insekter. Det vetenskapliga rådet har också skrivit en rapport med namnet Leddjurs förmåga att känna smärta och uppleva lidande. I slutsatserna på denna rapport skriver rådet att “Det finns betydande bevis för att … flertalet grupper av insekter har förmåga att uppleva smärta och därmed fysiskt lidande”. Rådet avslutar med att skriva att “rådets rekommendation att vid hållande av leddjur bör hänsyn tas till deras artspecifika behov så att djuren inte hålls på ett sätt som leder till att de riskerar bli sjuka och skadade”. Helena Elofsson, djurskyddschef på Jordbruksverket, har i ett radioprogram kommenterat frågan matning av levande insekter med att “hur insekter dör är en viktig fråga. Vi ska titta på om det finns ett behov att reglera detta”. Hennes uttalande är förvisso sagt efter att förslaget dragits tillbaka, men det visar ändå att förbudet mot matning av levande insekter grundas i hur insekter avlivas. Det vetenskapliga rådets rapport har som uttalat syfte att användas som grund för huruvida leddjur ska omfattas av den svenska djurskyddslagstiftningen (med andra ord L80). Det står också på Jordbruksverkets webbplats att Jordbruksverket “fått underlag från Sveriges lantbruksuniversitet” gällande remissförslaget. I mail skriver också Jordbruksverket att de “bett om och fått underlag från vetenskapliga rådet”. Det är alltså tydligt att rådets rapport haft stor inverkan på förbudet om att mata med levande insekter. Men vilken vetenskaplig grund finns egentligen för ett sådant förbud? Är det så självklart som rådet säger?

Insekter och vetenskaplig grund.

När det gäller yttrandet om huruvida insekter kan känna lidande så är det vetenskapliga rådet knivskarpa i sin slutsats.

“Det finns betydande bevis för att flertalet grupper av insekter har förmåga att uppleva smärta och därmed fysiskt lidande”.

Det låter onekligen övertygande. Men läser man mer av själva yttrandet så framstår en annan bild:

… vissa (insekter) har utvecklade nociceptiva neuron som reagerar på skadliga och taktila stimulus.

… vissa arter av insekter har genetiska förutsättningar för nociception

Det finns också indikationer på att insekter har kroppsegna funktioner som reglerar smärta.

Det saknas dock vetenskaplig forskning inom området

Få studier finns på självskyddande beteenden hos insekter

De kunskapsluckor som finns inom området visar på att det finns ett stort forskningsbehov

Det är nu helt plötsligt mycket vaga formuleringar såsom saknas vetenskaplig forskning, få studier, indikationer, vissa, etc. Inte alls så tvärsäkert som rådet skriver i sina slutsatser.

Rådet skriver till exempel att vissa insekter “kan ha” förmåga till nociception. Nociception är aktivitet i smärtsystemen. Men nociception innebär inte per definition en smärtupplevelse. Smärta är en subjektiv upplevelse och beror på massa olika faktorer, tex grad av medvetande etc. Ingenstans slås det fast att insekter har denna grav av medvetande. Dessutom sätter rådet i sin slutsats plötsligt ett likamedtecken mellan smärta och lidande. Något som är långt ifrån okontroversiellt i den vetenskapliga världen. En professor i kognitiv zoologi vid Lunds universitet intervjuades av Sveriges Radio om vad han ansåg om att Jordbruksverket fört in en sådan paragraf i lagstiftningen.

I en paragraf smyger SJV in att insekter har förmåga till lidande. En väldigt stor fråga, man kan inte bara säga att det är så.

Det är enorma vetenskapliga påståenden som det inte finns något som helst fog för.

Man kan inte anta att insekter har samma medvetande som ryggradsdjur.

Att dra alla insekter över en kam går inte.

Professorn trycker också på att man måste skilja på smärta och lidande. – Smärta är inte samma som lidande. Detta är något som rådet själva tar upp. De skriver: att kunna uppleva smärta innebär att djuret skulle kunna uppleva ett fysiskt lidande beroende på smärtans intensitet och varaktighet. Att rådet skriver “skulle kunna” stärker det faktum att bara för att en insekt eventuellt kan känna smärta, så kan man inte slå fast att den därmed lider. För att citera professorn i kognitiv zoologi: man kan inte bara säga att det är så.

Själva begreppet lida definieras av rådet som:

”Lidande är en mental upplevelse av en fysisk eller psykisk plåga av betydande intensitet och varaktighet”.

Ingenstans i yttrandet visar rådet att insekter har förmåga till den mentala upplevelsen. Ingenstans bevisas att insekter utsätts för, eller att de känner, en mental upplevelse av en fysisk eller psykisk plåga av betydande intensitet och varaktighet när de äts av andra djur. Inte heller att lidandet skulle vara onödigt (som är ett krav för att det ska bryta mot djurskyddslagen). Man kan tycka att det är brutalt när djur äter andra djur, men påståendet om att en insekt kan känna en mental upplevelse av en fysisk eller psykisk plåga av betydande intensitet och varaktighet av att bli äten av en ödla vilar helt enkelt inte på en stabil vetenskaplig grund.

Hur visar sig den vetenskapliga grunden i förslaget om ny L80?

Jordbruksverket skriver upprepande och i olika sammanhang olika versioner av ett likartat mantra: Förslaget om nya regler för sällskaps- och hobbydjur ska ligga på vetenskaplig grund. Eftersom Jordbruksverket bett det vetenskapliga rådet att ta fram vad tillgänglig forskning säger så är det intressant att se vad just det vetenskapliga rådet faktiskt säger, och om det sen också gett utslag i de nya reglerna? Här måste man först titta på vad rådet hade för uppdrag. Vad var det de skulle titta på? I deras egna yttrande kan man läsa:

Det vetenskapliga rådet ska ”redogöra för vad tillgänglig forskning säger om hur stor yta djuren behöver för att röra sig obehindrat och uppfylla djurskyddslagens krav på att utföra beteenden de är starkt motiverade för”.

För att då se vilken vetenskaplig grund förslaget vilar på kan man först se vad rådet (den vetenskapliga grunden) säger, och sen jämföra med hur det blev i förslaget. Och då specifikt gällande hur stor yta djuren ska ha (eftersom det var rådets uppdrag att göra). I rådets yttrade står det en del om olika djurs rörelsemönster. Bland annat kan man om herptiler läsa:

Herptilers låga metabolism, i kombination med deras låga uthållighet kan indikera att deras utrymmesbehov är mindre än däggdjurs eller fåglars av samma storlek.

Detta kan jämföras med vad de säger om till exempel hamstrar:

… dvärghamstrar har ett mycket stort rörelsebehov …

Hamsterns naturliga födobeteende innebär att de har en stark drift att förflytta sig. I det vilda kan de förflytta sig mer än 9,5 km när de söker föda

Revir för honor av arten Campbell är ca 3,5 hektar stora och det finns ingen anledning att tro att övriga arters revir skiljer sig drastiskt från detta

Just Campbells hamster (Phodopus campbelli) väger cirka 50 gram enligt olika källor. Vissa anger ner mot 20 gram, andra upp mot 80. En vuxen Eldsalamander (Salamandra salamandra) blir vanligtvis 20 cm och väger ungefär detsamma, 20-40 gram (ibland ner mot 20, ibland upp mot 100 gram (ovanligt)).

I det vetenskapliga rådets rapport så indikeras det alltså att herptilers utrymmesbehov är mindre än däggdjurs av samma storlek. Eftersom det vetenskapliga rådet ska ge vetenskaplig grund till samrådsgruppen så borde ett sådant yttrande avspeglas i de nya reglerna. Men tvärtom så visar det sig att en salamander med motsvarande massa som en hamster, ska ha dubbelt så stort utrymmeskrav jämfört med hamstern i de nya reglerna.

Förslaget från Jordbruksverket har alltså inte tagit någon speciell hänsyn till vad det vetenskapliga rådet sagt i sitt yttrande. Faktum är att rådet skriver mycket som indikerar att herptiler rör sig mindre än däggdjur och gnagare.

I jämförelse med t.ex. däggdjur med liknande kroppsmassa som amfibier och reptiler, migrerar däggdjuren mer än 10 gånger längre sträckor än herptiler, och för fåglar med liknande kroppsmassa är relationen 1000 gånger längre än herptilernas migration.

Amfibier migrerar som regel relativt korta avstånd …

Både amfibier och reptiler har en mycket låg metabolism jämfört med jämnvarma djur som till exempel däggdjur eller fåglar … Herptiler växlar därför mellan korta perioder av aktivitet och längre perioder av inaktivitet

Detta (glykogen, mjölksyra etc.) är en av de stora orsakerna till herptilernas lägre uthållighet och längre perioder av inaktivitet jämfört med till exempel däggdjur och fåglar.

… rörelse är det som leguanerna i studien lade mest energi på, även om de endast var i rörelse under en liten del av sin vakna tid

(Forskare) …Kunde konstatera att det genomsnittliga avståndet ormarna rörde sig varje dag varierande mellan 0,5 m och 374 m

För däggdjur däremot låter det annorlunda.

Hamsterns naturliga födobeteende innebär att de har en stark drift att förflytta sig långa sträckor när de söker föda

Honorna förflyttade sig i genomsnitt 1,3 km/dygn och hanarna 2,3 km/dygn (kaniner)

Kaniner… gräver komplexa hål- och tunnelsystem med flera ingångar och utrymmen som kan nå ner till tre meters djup och vara upp till 45 m långa .

(råttor) lever i hemområden med en storlek på i genomsnitt 2000 m2 , med en stor variation som sträcker sig från 10 m2 till 8000 m2.

Marsvin i det vilda har hemområden som är ca 550–880 m2.

Individtätheten är låg i naturen med 1–6 individer per 100 hektar (hamster)

Och så fortsätter det. Detta borde med all tänkbar tydlighet innebära att gnagare är i behov av större yta än herptiler. Men detta är inget som syns i förslaget. En guldhamster med en massa som vanligtvis överstiger 100 gram med god marginal ska ha hälften så stort som en ödla som väger ungefär hälften så mycket.

>15-30

1,5

Ovan är vad en leopardgecko ska ha i utrymme angett i m2. En leopardgecko på 20 cm väger cirka 60-80 gram.

Guldhamster

0,75

Ovan är vad en guldhamster ska ha i yta. Angett i m2. En vuxen guldhamster väger oftast en bit över 100 gram

Tittar vi på lite större djur så kan vi jämföra ett marsvin med en sköldpadda. Ett marsvins vikt är cirka ett kilo. Marsvinet ska då ha 3 m2,

Marsvin

Ovan är vad ett marsvin ska ha i yta. Angett i m2. Ett vuxet marsvin väger oftast cirka ett kilo.

Jämför vi det med måtten för sköldpaddor så får vi jämföra med en sköldpadda på ca 15-20 cm som då väger ungefär ett kilo. Måtten blir då 4 m2. Det vill säga ca 30 % större än marsvinet.

>15-30

Ovan är vad en sköldpadda ska ha i yta. Angett i m2. En sköldpadda på ca 15-20 cm väger cirka ett kilo.

Återigen ser vi att även om massan är jämförbar mellan två djurslag, så ska herptilen ha större utrymme än vad däggdjuret ska ha. Detta trots att det vetenskapliga rådet i sitt yttrande är mer än tydliga med att däggdjur har behov av större utrymmen än vad herptiler har. Frågan är vilken vetenskaplig grund ett sådant system vilar på då? Har den som utformat nya L80 överhuvudtaget tagit hänsyn till den presenterade vetenskapen?

Följde det vetenskapliga rådet sitt uppdrag?

Man kan ifrågasätta om rådet följde sitt uppdrag i sitt yttrande om hur stor yta djuren har behov av? Uppdraget rådet fått var att ”redogöra för vad tillgänglig forskning säger om hur stor yta djuren behöver för att röra sig obehindrat och uppfylla djurskyddslagens krav på att utföra beteenden de är starkt motiverade för”. Rådets uppdrag innefattade inget om positiva listor, domesticeringens påverkan eller eventuell vana hos vissa djurslag vid att bli hanterade. De frågorna ställdes aldrig till rådet. Ändå skriver rådet mycket om det. Frågan är om rådet helt enkelt passade på att framföra sina personliga åsikter? Och av en händelse samma åsikter som SCAW, djurens rätt samt djurskyddet Sverige framfört. Ett märkligt sammanträffande? Eller finns det kopplingar mellan dessa grupper och dess medlemmar som inte framgår vid en första anblick?

Hur hänger de olika grupperna som arbetat fram förslaget om ny L80 ihop?

Högst upp finns Jordbruksverket. Helena Elofsson är djurskyddschef. Denna myndighet har fattat beslut om att det ska skrivas en ny föreskrift, L80. I samrådsgruppen, (som var den grupp som arbetade fram förslaget om ny L80) finns bland annat SCAW, djurskyddet samt djurens rätt. Därtill finns också det vetenskapliga rådet som på uppdrag av Jordbruksverket ska sammanställa vetenskapligt underlag till samrådsgruppen. Dessa organisationer/grupper har med andra ord haft avgörande inflytande på förslaget om ny L80. Och de har dessutom haft liknande åsikter (mest tydligt är att de vill alla ha positiva listor, och de är mer eller mindre tydliga med att herptiler inte bör tillåtas att hållas av allmänheten). Dessa blir därför speciellt intressanta att titta på.

Helena Elofsson är djurskyddschef på Jordbruksverket. Hon har alltså varit med och beslutat om att det ska tas fram en ny föreskrift gällande sällskapsdjur (L80). Helena är också med i SCAW som är med i samrådsgruppen. Helena Elofsson är med andra ord både beställare av förslaget, samtidigt som hon är med i gruppen som arbetar fram det. Dessutom är Helena talare på konferenser anordnade av djurskyddet Sverige, som också är med i samrådsgruppen, och är uttalat negativa till att allmänheten ska få hålla herptiler.

SCAW är en tung aktör då de är så starkt knutna till Sveriges Lantbruksuniversitet, och därmed har en stark vetenskaplig pondus. Av de 12 personer som är med i SCAW, är fem också med i det vetenskapliga rådet. Medlemmar från SCAW, som ska vara med och ta fram L80, har med andra ord också varit med och tagit fram det vetenskapliga underlag som ska ligga till grund för samrådsgruppens arbete. Det har alltså till stor del varit samma personer som tagit fram det underlaget som sen tog fram förslaget. Med andra ord är det inte konstigt att både SCAW och det vetenskapliga rådet båda är för positiva listor samt uttalat tveksamma till så kallat exotiska, icke-domesticerade djur.

De personer som står med på försättsbladet för rapporten om insekter är till absolut majoritet samma personer som skrev yttrande från SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd om hållande av sällskapsdjur. Fyra personer är också med i SCAW. Det vetenskapliga rådet och SCAW är uttalat tveksamma till så kallat exotiska, icke-domesticerade djur. Och personerna bakom dessa grupper skrev tillsammans ett yttrande som i princip omöjliggör en överhängande stor del av hållningen av herptiler.

Det vetenskapliga rådet har flera medlemmar som även är med SCAW. De blir alltså rådgivare (när de sitter i rådet) till sig själva (när de är med i SCAW). Dessutom så har två personer i rådet fått pris av djurskyddet Sverige (på 10 000 kr). En medlem i det vetenskapliga rådet är också medlem i djurskyddets vetenskapliga kommitté. Flera medlemmar i rådet är också föreläsare på aktiviteter anordnade av både djurskyddet och djurens rätt. Gemensamt mellan djurskyddet, djurens rätt, SCAW och det vetenskapliga rådet är att alla vill ha positiva listor och vill begränsa hållandet av exotiska djur.

Åtminstone 12 personer är med i minst två av grupperna i SCAW, det vetenskapliga rådet, eller står med som författare till yttrandet om insekter och yttrandet om utrymmeskraven. Det är en klar majoritet av alla inblandade personer. Vissa är inblandade i alla. En person står under två olika (men snarlika) namn. Personen i fråga har dock samma e-postadress, knuten till Sveriges lantbruksuniversitet.

Djurskyddet Sverige är med i samrådsgruppen som ska ta fram nya L80. Denna organisation har gett ett pris till en medlem som sitter i det vetenskapliga rådet på 10 000 kr. Dessutom sitter denna medlem i det vetenskapliga rådet också med i djurskyddets vetenskapliga kommitté, som är nära kopplad till styrelsen för djurskyddet Sverige. I samma kommitté sitter flera personer kopplade till Sveriges lantbruksuniversitet. Djurskyddet Sverige anordnar konferenser där inte bara Helena Elofsson från Jordbruksverket talar, utan också många andra medlemmar från både det vetenskapliga rådet, samt från SCAW. En av medlemmarna i SCAW har också fått pris från djurskyddet Sverige (inte samma person som ovan) och en prissumma på 10 000 kr. Samma person sitter med i det vetenskapliga rådet och var med och skrev yttrandet om insekter.

Djurens rätt anordnar konferenser och seminarier där personer både från det vetenskapliga rådet samt SCAW är talare. Dessutom är en person som är anlitad av djurens rätt inte bara med i både SCAW och rådet, utan står också med i rapporten om insekter. Denna personens insats var mycket uppskattad av Djurens rätt. “Vi var mycket glada över att kunna lyfta en forskares perspektiv”, sa Sebastian Wiklund, samhällspolitisk chef hos Djurens Rätt, angående personen som talade. Samma person som fått pris av djurskyddet föreläser också på seminarium anordnade av djurens rätt. Djurens rätt, liksom det vetenskapliga rådet, djurskyddet Sverige och SCAW, är för positiva listor samt uttalat tveksamma till så kallat exotiska, icke-domesticerade djur.

Funderingar.

Det ser ut som att det finns stor konsensus mellan olika organisationer och föreningar. Men tittar man närmare så ser man att det är till stor del samma människor som står bakom de olika grupperna. I det aktiva arbetet med L80 så flyter beställare, beslutare, utredare samt rådgivare ihop till en stor massa med personer som antingen är samma personer fast på olika poster, eller är mycket tätt sammankopplade med varandra. De deltar på varandras sammankomster, anlitas av varandra som talare samt refererar till varandra i texter och artiklar för att ge vetenskaplig tyngd. Det vetenskapliga rådet ger till exempel SCAW vetenskaplig tyngd till sitt ställningstagande om positiva listor, vilket inte är så konstigt eftersom de till stor del består av samma personer. Och om de inte räckte så får personer i den ena gruppen priser av den andra. Det är talande att dessa grupper och organisationer är överens om att herptiler inte bör hållas av gemene man, och det bör begränsas genom att införa en positiv lista.

Två stycken av grupperna, SCAW och djurens rätt, skriver i mail att de är inställda på att det inte blir någon positiv lista, även om de föredrar en sådan. Det är då noterbart att fem av de 12 medlemmarna i SCAW, också är med i det vetenskapliga rådet som står bakom yttrandet om insekter. Medlemmarna i SCAW omöjliggör med andra ord stor del av hållandet av herptiler, men de gör det inte som medlemmar i SCAW, utan som författare av en text som publiceras av det vetenskapliga rådet. Det blir en märklig situation där de tar fram vetenskapligt underlag i ett namn (det vetenskapliga rådet), som sedan presenteras till sig själva under ett annat namn (SCAW), och som sedan blir lagstiftning genom Jordbruksverket (vars djurskyddschef också är med i SCAW).

Det är mycket noterbart att SCAW, i sitt remissvar, ofta skriver att de vill invänta yttranden från det vetenskapliga rådet. Detta blir problematiskt då flera av medlemmarna från SCAW också är med i det vetenskapliga rådet. Det framstår med andra ord som att SCAW vill ta in åsikter från en annan vetenskaplig part, men i praktiken väntar de egentligen på yttrande från sig själva, innan de skriver vad de själva tycker.

Det är tydligt i det färdiga förslaget för ny L80 att just herptiler, som rådet och SCAW vill begränsa hållandet av, fått betydligt hårdare krav på sig än vad som är rimligt jämfört med andra sällskapsdjur. I det sammanhanget är det högst noterbart att de tre personer som arbetat med avsnittet om herptiler i yttrandet från det vetenskapliga rådet kände sig nödsakade att ta avstånd från slutsatserna från rådets yttrande. Just det yttrande som ska vara ett underlag för samrådsgruppen i arbetet med de nya reglerna för herptiler. Lägg till att en utomstående professor i kognitiv zoologi, (som inte varit med i arbetet med L80), ställer sig högst tveksam till de slutsatser som bland annat det vetenskapliga rådet gör angående matning med insekter. Det går också att ifrågasätta om det vetenskapliga rådet ens följde sitt uppdrag. Rådet för i sitt yttrande fram åsikter som de aldrig blivit ombedda att ta ställning till. T.ex. angående just positiva listor.

Det är, sett till helheten, belastande, att flera av medlemmarna i det vetenskapliga rådet och SCAW anlitas som föreläsare/talare av djurens rätt och djurskyddet Sverige. Och än värre är att Djurskyddet Sverige, gett flera medlemmar i Vetenskapliga rådet priser med titeln ”Sveriges djurskyddspris”, och en prissumma på 10 000 kronor. Och dessutom att en medlem i det vetenskapliga rådet också är med i djurskyddets vetenskapliga kommitté.

Djurskyddet, djurens rätt, SCAW, det vetenskapliga rådet, alla dessa flyter ihop till en klump där alla jobbar mot samma mål. I en sådan arbetsorganisation kommer inte avvikande åsikter fram. Alla säger ju samma sak, och ingen ifrågasätter vad de andra säger. Det blir ett tunnelseende där alla vill bekräfta varandra. När detta uppstår uteblir progression, alla säger ju samma sak ändå, och ingen vågar gå utanför det. Ingen stannar till exempel upp och ställer frågan – bör vi verkligen ha med organisationer som inte vet att det finns ödlor som är mer än 200 cm? Ingen ställer heller den kanske mest uppenbara frågan av dem alla – ska man överhuvudtaget ha med organisationer som har som uttalat mål att förbjuda herptiler, när man diskuterar lagstiftning kring herptiler?

Med dessa insikter är det föga förvånande att det blivit som det blev. Majoriteten av de inblandade har haft kopplingar till varandra på direkt eller indirekt vis. Samråd med intresseföreningar utanför den innersta sfären har aktivt undvikits. I efterhand har Jordbruksverket försökt påvisa att det förekommit mer samråd med utomstående intresseföreningar än vad det i verkligheten har gjort. Avvikande åsikter från dessa föreningar har inte heller tagits med. Förhoppningsvis blir det annorlunda nästa gång.